flightplanunknown

Hallå där!
Vilken tur att jag hade laptopen i handbaggaget, för de har gratis WIFI på flygplatsen här i Hong-Kong! Dessvärre har jag ingen adapter för deras uttag, så datorn räcker i ungefär 50 minuter innan den dör..
Resan har i alla fall gått bra hit!
När jag satt och väntade i Brisbane på att få gå på hade jag minst 5 stycken personer runtomkring som var svenskar! De är verkligen överallt!!! Tror att de skulle på samma flyg. Tre av dem var tjejer i korta kjolar och beach-hattar på sig, kul att komma hem till Sverige i det...
..och på planet var det miljarders med småbarn och bebisar, vilket betyder att det i princip var helt möjligt att sova för de väsnades heeela tiden! Jag satt mitt i smeten!

Om ungefär 20 h är jag hemma i Sverige igen.



För att hedra kineserna tar vi det på kinesiska också:
你好！
還好我曾在手提行李中的筆記本電腦，因為他們在機場免費 WiFi在香港！不幸的是，我沒有為他們的搬遷適配器，以便計算機就足夠了約 50分鐘才死了..
此行至少在這裡做得很好！
當我坐著等候在布里斯班的繼續，我至少有5件周圍的人誰是瑞典！他們真的是無處不在！認為他們是在同一航班。其中3人是女孩的短裙和帽子上海灘，很高興回家瑞典的...
..，飛機的數十億幼童和嬰兒，這意味著在原則上是完全可能的睡眠時間 heeela製造噪音！我坐在中間的麵糊！

在大約 20小時，我再次回到了瑞典。

Klockan är 9 på morgonen, det är dags för Alex sista dag i Australien...
Solen skiner dessvärre inte, men som alltid är det behagligt varmt. Vi tänkte gå till stranden, men det är nog lite för kallt tror vi. Så därför åker vi till Dreamworld, ett stort nöjesfält strax utanför Surfers Paradise. Blir nog en riktigt bra avslutning på resan! 

Nicole åker troligtvis på måndag till Bangkok, så ni får hålla koll här på bloggen vad som händer för henne de sista dagarna! Just nu är det en massa oroligheter borta i Bangkok så vi vet inte om hon ens kan åka in till stan, men om hon gör det är hennes planer SHOPPING SHOPPING SHOPPING... 

Vi ses i Sverige!

Påskmiddag :)


Nicole hämtar sitt påskägg i trädet!

Alex, Oliver och David!

Lite bilder ifran Surfers Paradise. Dar vi spenderar vara sista tva veckor...

Det vi gjort har hittils ar att ligga pa stranden (alla dagar forutom den dar det star "beach closed", varit till IKEA, varit upp i Q1(varldens hogsta bostadshus/varldens 20e hogsta byggnad), varit till Sanctuary Cove, och ltie annat smatt och gott!

Vi började dagen med en powerwalk på stranden, till Main Beach och tillbaka. Nästan 30 grader varmt och strålande sol tidigt på morgonen, går det att börja dagen bättre?

Imorgon blir det löpning igen, åt Broadbeach-hållet, söderut istället för norrut. Om jag kommer hela vägen återstår att se, det är ca 6 km dit och att springa barfota i sanden i värmen tar rätt bra på kroppen. Men jag ska göra mitt bästa, annars kommer jag att ångra mig när jag kommer tillbaka. ”Varför tog jag inte tillvara på mornarna när jag väl hade chansen?” Finns det något bättre ställe att springa på än stranden i Gold Coast? Tveksamt…

Idag har vi varit i Southport, shoppade på Australia Fair. Det har varit så sjukt varmt och soligt idag att det var skönt att vara inomhus (egentligen borde vi utnyttja solen bättre när den väl är framme, men vi får ligga på stranden någon annan dag). Köpte lite presenter till Charlie men vi säger inte vad det är J Och Alex köpte en snygg, randig hood-tröja att matcha sina ljusgrå jeans med. Han kommer att ha en helt ny garderob när vi kommer hem! Finns så mycket snygga killkläder att jag hellre väljer kläder till honom än mig själv, iaf för tillfället;)

Till middag åt vi fiskpinnar med potatis, sås och citron. Så länge sen vi åt potatis! Ikväll är det utgång till Melbas, men vi vet inte om vi orkar… Har bara varit ute en gång hittills sen vi kom, en halvtimme i söndags. Det var SinCity igår men då ringde jag mamma istället. Stranden lockar mer än drinkar så här i slutet av vår underbara resa…

Kommer verkligen att sakna solen här, de underbara mornarna, stekheta dagar och svalkande vågor, härlig kvällssol, ljudet av vågor mitt i natten när man går hem längs stranden, ja, allt. Därför njuter vi så mycket det bara går varje dag. Vi tänkte åka upp i den högsta byggnaden här (Q1) och kolla på solnedgången en kväll när det inte är några moln. $20 kan det vara värt! Mamma var där i januari och sa att det var så himla fint. Det är ungefär så långt våra planer sträcker sig. Vi vet inte ens vad vi ska äta imorn, sådant behöver man inte tänka på förrän det är middagsdags här. Vi går förbi affären och köper något på vägen. Simple as that, och vi gillar att slippa planera. Det gör man alldeles för mycket i vanliga fall.  Mer spontanitet, det tror jag världen mår bra av!

Jag kommer att sakna Australien! Det kändes ordenligt när jag var ute och sprang längs stranden klockan åtta i morse. Sol, 27 grader varmt, knappt några moln att tala om och alldeles underbart! Sprang bort till Main Beach och tillbaka. Sista biten gick jag längs strandkanten och tänkte på att jag aldrig vill åka härifrån! Hur många dagar när det har varit snöstorm och klass 1 och 2 varningar i Sverige har inte vi legat på stranden, badat i vågorna, eller som idag, den 22 mars, gått ut och sprungit på morgonen i obeskrivligt fint väder och stranden och havet bara väntar på en! Vad ska man då göra i Sverige? Snön smälter och vårblommorna tittar fram, men samtidigt är det grått, blir slask och halka när det fryser på under natten…

Efter snart tre månader utomlands i ett land som är så olikt Sverige det bara går inser man de positiva sakerna med Sverige; gratis sjukvård och skola, kallt kranvatten och nyttig mat, mängder av frukt och grönsaker som inte kostar 50 kr/kg (normalpris här), säker trafik, svala sovrum…

Jag kommer inte på mer just nu, men när man är trött på att dricka klorvatten och att bo i en ryggsäck så är tanken på alltid bo i Sverige inte så dum. Men, fördelarna med Australien är fler… Stränderna, värmen, vågorna, människorna som är helt otroligt öppna och trevliga, frukten (mango, mango, mango), shoppingen (GALEN), utekvällarna…

Det går inte att blunda för att Australien är bättre, och då har vi bara rest längs östkusten… I och för sig har vi bara varit här på sommaren, men man skulle ju kunna fly den ”kalla” vintern (endast 20 grader) och åka till den svenska sommaren. Om man bestämmer sig för att stanna alltså…

Idag var det den stora shoppingdagen! Eller en av dem i alla fall... För det lär ju bli fler. Vi tog bussen till det enorma shoppingcentret Pacific Fair. Det ser verkligen ut som ett amerikanskt jätte-mall! När vi var där med Elin och Linnea tog det runt 5 timmar att ta oss igenom alla butiker. Men idag var det speedshopping för det var Alex som skulle shoppa, och han visste vad han skulle ha; ett par byxor! Vad blev det då? Ett linne, två t-shirtar, ett par ljusa jeans och ett par mörkgrå chinos. Allt som allt 1000 kr, vilket var prisvärt med med tanke på hur mycket han fick för pengarna! Nicole däremot köpte en skjorta och ett par jeans, allt som allt 170 kr!!! Jeansen kostade 70 kr! Helt galet. Alex vann dagens shoppingrunda….

Efter shoppingen tog vi bussen tillbaka, åt en snabb lunch och kollade på Josefine som bakade chokladmuffins. Hon har varit i Australien hur länge som helst och har jobbat i Surfers på Surf’n’Sun sen december. Hon saknar Sverige, därav bakningen… Men ingenting smakar ju likadant som hemma. Bara det att kakaon består till största delen av socker gör ju inte saken lättare. Dom såg i alla fall riktigt goda ut! Klockan tre gick vi till stranden, så sent har vi nog aldrig gått dit tidigare. Nicole somnade som en stock och hörde inte ens när mobilen ringde. Det var Anneli som ville ha lösenordet till min dator hemma. Ringde upp och pratade i 2 minuter, för 8 dollar… $4/min, det är grejer det! Efter två timmar blev det lite kallt när solen började gå ner, och Nicole hade sovit klart, så vi gick tillbaka. Och tro inte att man inte kan sola trots att klockan är fem, det är ju då man ska gå till stranden! Det är inte fruktansvärt varmt, man får inte lika lätt cancer eller blir bränd… Perfekt helt enkelt! Men imorn ska vi gå till stranden tidigt, för sen ska vi till Southport och shoppa ännu mer… Australia Fair denna gång!

Vi hade svenska tjejer på rummet igår, men vi sa att vi var från Kanada och prata engelska istället. Trovärdigt? Inte särskilt, vi glömde oss några gånger, men de trodde på det och det var ju det som var meningen. Haha… Att Alex pratade i sömnen på svenska var det nog bara jag som hörde.  Dom checkade ut i morse så vi behöver inte låtsas längre;)

Vår dag började klockan tre i morse. Daniel ringde och väckte mig 3.08 och sa att han och mamma bakade bullar. Han verkar inte förstå att jag låg och sov… Men meningen var ju att väcka mig och det lyckades! Efter en klockan-tre-anpassad frukost bestående av Ahlgrens bilar och munkar packade vi ihop det sista och gick ner för att vänta på bussen. Folk hade inte gått och lagt sig utan festade fortfarande, vi hörde svenskar skrika hur fulla dom var och att de rökte på. Ja, så kan det låta i Cairns tidigt en söndagsmorgon…

Bussen kom strax efter fyra och halv fem var vi på flygplatsen och hade checkat in. 14.7 kg vägde min rygga, och Alex 16.8. Vi hade ju inte behövt oroa oss precis, men det gör man väl alltid. Åt upp resten av bilarna och kollade sedan på tidningar och böcker tills vi skulle gå ombord. Jag sov hela vägen tills vi låg på final. Det var fruktansvärt obekvämt för stolarna gick inte ens att fälla ner! Enda gången jag vaknade var när de ropade ut att vi skulle börja sjunka från 37 000 ft, (flög rätt högt pga. Cyklonen, som var precis i vägen mellan Cairns och Brisbane). Alex kunde inte sova lika lätt, så han var vaken. På flygplatsen fick vi vänta i nästan två timmar på bussen, och när vi hade kommit till busstationen i Brisbane fick vi vänta ytterligare 45 minuter innan vi åkte…. Så det tog mycket längre tid till Surfers än nödvändigt!

Nu är vi här i alla fall och ikväll tänkte vi gå till Billy’s Beachhouse, ska möta upp Alexz där vid 22.  Imorn ska vi åka till Pacific Fair och shoppa! Vi gick ned på stranden en kort stund för att spana in de galna vågorna och såg att stranden var STÄNGD. Ja, vad gör man.. Vågorna är för höga och strömmarna alldeles för starka för att de ens ska låta folk gå i vattnet överhuvudtaget. Ului, säger jag bara.  Vi lyckades undkomma cyklonen med två veckor, en bra marginal tycker jag!

Vi har sett på nyheterna hur båtarna i Airlie Beach som man åker ut till Whitsundays med slås sönder mot klipporna och hur centrala Mackay är fullt av nedblåsta träd. Vi hade tur… På Gold Coast har en livräddare i ”Ironman”, tuffaste livräddartävlingen i hela Australien, dött. Han var nitton år och dog bland de bästa livräddarna i Australien, mitt framför ögonen på ett gigantiskt räddningsteam. Och det var inte första incidenten i den tävlingen… När till och med livräddarna dör i vågorna förstår ni att de måste stänga stränderna… Cyklonen var ändå bara en kategori 3 när den träffade kusten, den blev nedgraderad dagen innan. Då vill vi inte veta vad kategori 5 innebär… Och att den påverkar Gold Coast när den egentligen är hundratals kilometer härifrån är ofattbart.

Trots att Airlie Beach inte har någon elektricitet, inga kortautomater/EFTPOS fungerar (ingen har några pengar), de får slut på vatten vilken sekund som helst och uppmanar folk att inte duscha/dricka kranvatten (spola ingår säkert också..) och allting är förstört kommer de ändå med lite roliga nyheter. Efter inslaget där frivilliga kommer med mat till de backpackers som befinner sig där och inte har ätit på flera dagar och inte har någonstans att sova berättade de om en grupp svenska tjejer. De hade ingen aning om vad en cyklon vad för något, men hade kommit fram till att det måste vara något som snurrar runt, runt. Tack för att ni låter australierna tro att svenskar är puckade!

Härligt värre!

SNACKA OM ATT VI ÄR TRÖTTA! Vilken heldag! Här är i alla fall berättelsen om vår dag på stora Barriärrevet.

Klockan 6 imorse gick vi upp för att äta frukost, men till vår förvåning var köket stängt… Hur kan man ha sitt kök stängt när typ det enda man gör i Cairns är att göra utflykter till revet eller regnskogen kl 7 på morgonen… Då BORDE man ha öppet! Det fick bli donkenfrukost (McDonalds ligger vägg i vägg), och det var ju gott som tur var.

Iväg till Reef fleet marina där vår båt skulle avgå runt 7.15, men båten var inte där förrän 7.45. Kul! Så vi var sena iväg. När vi gick på fick man kaffe/te och bakelser/bullar som exempelvis wienerbröd och blåbärsmuffins; perfekt start!

Som ni vet är det en cyklon i närheten så förhållandena var inte särskilt goda. Men solen sken så vi var nöjda! Ju längre ut man kom på havet ju högre blev vågorna. Högre vågor leder till att vissa personer blir sjösjuka, så redan efter kanske 15 minuter spydde den första killen ut i havet. Detta fortsatte hela vägen ut till första stoppet. Det tog ungefär 1 timme att ta oss ut dit. Man kunde inte sitta ute för att det bara forsade in vatten när båten slog emot de enorma vågorna. Jag och Nicole tyckte snarare att det var roligt, lite berg och dalbana sådär..

Vattnet där ute var förtrollande vackert, alldeles turkost! Vi började med att ta på oss alla grejer: stingersuit, väst, cyklop+snorkel och simfötter. Sen var det hopp i och börja utforska! Men det var inte så lätt, för som ni vet var vågorna väldigt höga så man flöt runt som en liten vante i vattnet. Det gick att snorkla, och det var vackert, men det var inte så lätt. Vi var ute i kanske 30-40 minuter sen orkade vi inte mer, plus att Nicole skulle prova på att dyka då! Hon gjorde alltså en introduktionsdykning på 30 minuter med lärare. Hon tyckte att det var galet kul! De var nere på 9 meter och hittade faktiskt ett par solglasögon där nere J Jag dök inte, för jag har faktiskt ingen lust att vara nere på 9 meter bara sådär… Det räcker med att snorkla för mig! Jag har kul ändå! Men jag fick vara fotograf under tiden, så det finns en hel del roliga bilder på Nicole i sin tunga utrustning.

Sen var det dags för buffélunch med en massa godsaker! Man blir väldigt hungrig av att vara i vattnet och kravla. Vidare till stopp nummer två där vi fick snorkla vid en pytteliten sandö (som tyvärr idag var täckt med 30 cm vatten pga högt tidvatten). Där snodde Nicole med sig en korall (ajjabajja, det är förbjudet) som vi tänkte ta med hem till Sverige! Där såg jag även en sköldpadda, riktigt coolt!

Efter 6 timmar på revet var det dags för hemfärd. Den var lite annorlunda mot när vi åkte dit. För på ditvägen körde kaptenen ganska lugnt, men när vi skulle hem brassade han på riktigt fort! Det gjorde att ungefär halva båten blev sjösjuka och spydde, antingen i hinkar eller över bord. Vågorna var mycket värre på vägen hem, så det är inte kaptenens fel, men han körde väldigt fort. Båten flög mellan vågorna, det var verkligen som en berg- och dalbana! Jag provade att sitta ute på hemvägen, det var riktigt kul! Man blev totaldränkt! Det är lite som rejäla luftgropar i luften, så vi var ganska vana med skumpandet.

Det var en grym dag på en grym båt! Trevliga människor var det också. Helt klart värt det trots förhållandena!

Kick back, and relax

Idag har vi vart till Mossman, Cape Trib, Port och Daintree. Ifall man säger som guiden sa vill säga. Mossman Gorge, Cape Tribulation och Port Douglas är de riktiga namnen. Vi har iaf varit iväg i mer än 12 timmar idag… Ganska händelserik dag med andra ord!

King fishers, cassowaries, wallabies, fresh water crocs, salties, ormar, all världens fåglar, möss, possums, bettons och gigantiska spindlar är vad vi sett idag. En del småkrabbor också, mest som krokodilmat i mangroveträsken…

Började tidigt imorse med chäskäjk yoghurt innan vi blev upp-lockade strax efter 7. Med lite godis är vi lättlurade… Efter en sightseeing runt hela Cairns kom vi äntligen fram till jultomten. Det kostade $5 dollar att gå dit men det var det värt för att få lämna sin önskelista!

Nej, vi skojade bara... (nicole är lite trött). Men det är ungefär vad vi gjort idag! Plus lite kändisspotting i Port, där vi såg Johnny Depp förklädd till 70 årig joggare och Lassie förklädd till rottweiler... Guiden liksom gjorde hela vår dag... hehe..

Vi åkte till Mossman Gorge och såg en vacker fors. Vandrade runt planlöst i regnskogen. Sen åkte vi till Daintree Zoo Wildlife Santuary och kastade stenar på krokodilerna. (VARNING FÖR FILMEN! ni får se när vi kommer hem) Vi såg också en massa andra djur, se ovan. Efter Sue:t åkte vi till Daintree National Park. Vad gjorde vi där? Nej, jo, fick vi en guidad tur i regnskogen. Sen åt vi lunch i Cape Trib.

Efter den lilla matlådan var det dags för krokodilsafari. Vi såg mamma Krokodil och son Krokodil (två veckor gammal) och son nummer två Krokodil (12 månader).

Port Douglas blev vårt sista stopp, Australiens mest exklusiva ort. Pyttelitet område, alla USA.s presidenter utom den nuvarande har varit där.  Lyxigt område med en arton hål golfbana som om man frågar om priset definitivt inte har råd med! Så fråga inte, spela bara...

Vi har i alla fall haft väldigt roligt idag! Provade "wattleseeds-" och "soursop"-glass. Konstiga exotiska frukter vi inte har någon aning om hur de ser ut....