Cairns-Surfers
Vår dag började klockan tre i morse. Daniel ringde och väckte mig 3.08 och sa att han och mamma bakade bullar. Han verkar inte förstå att jag låg och sov… Men meningen var ju att väcka mig och det lyckades! Efter en klockan-tre-anpassad frukost bestående av Ahlgrens bilar och munkar packade vi ihop det sista och gick ner för att vänta på bussen. Folk hade inte gått och lagt sig utan festade fortfarande, vi hörde svenskar skrika hur fulla dom var och att de rökte på. Ja, så kan det låta i Cairns tidigt en söndagsmorgon…
Bussen kom strax efter fyra och halv fem var vi på flygplatsen och hade checkat in. 14.7 kg vägde min rygga, och Alex 16.8. Vi hade ju inte behövt oroa oss precis, men det gör man väl alltid. Åt upp resten av bilarna och kollade sedan på tidningar och böcker tills vi skulle gå ombord. Jag sov hela vägen tills vi låg på final. Det var fruktansvärt obekvämt för stolarna gick inte ens att fälla ner! Enda gången jag vaknade var när de ropade ut att vi skulle börja sjunka från 37 000 ft, (flög rätt högt pga. Cyklonen, som var precis i vägen mellan Cairns och Brisbane). Alex kunde inte sova lika lätt, så han var vaken. På flygplatsen fick vi vänta i nästan två timmar på bussen, och när vi hade kommit till busstationen i Brisbane fick vi vänta ytterligare 45 minuter innan vi åkte…. Så det tog mycket längre tid till Surfers än nödvändigt!
Nu är vi här i alla fall och ikväll tänkte vi gå till Billy’s Beachhouse, ska möta upp Alexz där vid 22. Imorn ska vi åka till Pacific Fair och shoppa! Vi gick ned på stranden en kort stund för att spana in de galna vågorna och såg att stranden var STÄNGD. Ja, vad gör man.. Vågorna är för höga och strömmarna alldeles för starka för att de ens ska låta folk gå i vattnet överhuvudtaget. Ului, säger jag bara. Vi lyckades undkomma cyklonen med två veckor, en bra marginal tycker jag!
Vi har sett på nyheterna hur båtarna i Airlie Beach som man åker ut till Whitsundays med slås sönder mot klipporna och hur centrala Mackay är fullt av nedblåsta träd. Vi hade tur… På Gold Coast har en livräddare i ”Ironman”, tuffaste livräddartävlingen i hela Australien, dött. Han var nitton år och dog bland de bästa livräddarna i Australien, mitt framför ögonen på ett gigantiskt räddningsteam. Och det var inte första incidenten i den tävlingen… När till och med livräddarna dör i vågorna förstår ni att de måste stänga stränderna… Cyklonen var ändå bara en kategori 3 när den träffade kusten, den blev nedgraderad dagen innan. Då vill vi inte veta vad kategori 5 innebär… Och att den påverkar Gold Coast när den egentligen är hundratals kilometer härifrån är ofattbart.
Trots att Airlie Beach inte har någon elektricitet, inga kortautomater/EFTPOS fungerar (ingen har några pengar), de får slut på vatten vilken sekund som helst och uppmanar folk att inte duscha/dricka kranvatten (spola ingår säkert också..) och allting är förstört kommer de ändå med lite roliga nyheter. Efter inslaget där frivilliga kommer med mat till de backpackers som befinner sig där och inte har ätit på flera dagar och inte har någonstans att sova berättade de om en grupp svenska tjejer. De hade ingen aning om vad en cyklon vad för något, men hade kommit fram till att det måste vara något som snurrar runt, runt. Tack för att ni låter australierna tro att svenskar är puckade!
