Extreme...
“Hey guys how you going?” hör vi flera gånger om dagen. Tänk om vi var så trevliga mot varandra i Sverige och sa så varje gång vi hälsade på varandra! Det säger man till och med till dom man inte känner…
Jaja, nog med artighetsfraser nu, för jag ska berätta om idag! (som var natt för er).. Hela tiden när ni låg och sov var jag på XTREME White Water Rafting. Det var ganska extremt om man säger så!
Vi ”fastnade” i strömmar för att Sonny ville välta båten, vi hamnade under vattnet och under båten, kastade oss ut från 5 meter höga klippor, kastade oss ut i strömmar och försökte simma ur dem, försökte bodysurfa, (återkommer till det… läskigaste jag gjort i hela mitt liv!), paddlade så fort vi kunde för att krocka i stora stenar, åkte rutschkana nedför strömmar som drog oss under vattnet för att sedan komma upp till ytan 20 meter senare, fastnade i trånga passager, paddlade tillbaka till strömmar för att kunna välta båten, skyndade oss att dra upp de som trillade i när vi kom till krokodilvattnen, tappade skor och paddlar, fick blåmärken och började blöda…
Jag tror att jag täckte in det mesta där. Jag var den första som började blöda, pinsamt! Sonny ville välta båten men lyckades bara få i mig och Liane. Jag var så himla oförberedd på det så när jag hamnade i vattnet visste jag inte var som var upp eller ner. Svalde vatten och slog mig på en klippa, men vad gör väl det när jag blev räddad fem minuter senare? J Båten fastnade där så jag och Liane, som också var lite öm, blev räddade av en annan båt som tyckte att vi var allmänt osmarta som valde att bada. Hm, valde…?
Så fortsatte det hela dagen, kommentarer som ”Don’t you know how to hold on and stay in the boat?” “Come on, you know how to swim” (I den starkaste av strömmar), “I didn’t make the boat flip on purpose, promise!” (inte sant, haha) fick vi höra hela tiden men det gjorde bara allting mer roligt!
”Bodysurfingen” gick väl inte riktigt som planerat, eller så kanske det var det den gjorde. Vi skulle i alla fall kasta oss i en ström och flaxa med armarna så mycket vi kunde, för att på så sätt stanna kvar där i. Jag var först ut… Så fort jag hamnade i vattnet kände jag hur det sög tag i mig och höll mig kvar. Vattnet fullkomligt öste över mitt ansikte och jag såg ingenting, ville bara därifrån. Guiden hade sagt något om att hamnade man under vattnet drog strömmen med en iväg, så jag försökte med det, men jag fick bara panik, tappade skorna och höll på att tappa bikinin och visste inte var jag var. Det enda jag såg var brunt vatten överallt, vatten som forsade in i näsan och i munnen. Det enda jag kunde tänka på var att sträcka upp handen, som när man vill bli räddad, för jag trodde verkligen att jag skulle drunkna. 10 sekunders kämpande i den strömmen var tillräckligt och roligt var det inte. Ser att Sonny tar fram sitt rep men det är så smal så jag får inte tag i det. Till slut börjar jag famla med båda händerna och äntligen kan jag ta mig loss. Bikinin sitter nedanför knäna och skorna är för länge sen borta… Usch vilken obehaglig upplevelse! Men så fort jag fick på mig bikinin igen var redo att hoppa i båten och fortsätta…
Regnet öste ner så det spelade ingen roll om vi var i vattnet eller i båten, det var lika kallt (varmt) ändå. Inte ens regnet kändes kallt eftersom du redan var blöt. Skulle kunna skriva en hel uppsats om idag men jag nöjer mig med att säga att det verkligen var en utmaning! Föreställ er mig hoppa från en klippa mitt ute i regnskogen. Skulle inte tro det va… Men det gjorde jag! Två gånger till och med, den ena klippan högre än den andra!
Sonny avslutade turen med att säga att det var den extremaste på länge! Så extrem var den! Okej, ordet extrem är inte roligt längre…
Jag hade i alla fall den bästa dagen på länge och kommer jag tillbaka hit ska jag definitivt göra det igen!!!!!
Ciao
